Nu har jag tittat på den här bilden i flera timmar.
Jag kan liksom inte släppa det, för trots att de censurerat spindelns ansikte så tycker jag mig känna igen den där snubben…
Rätta mig om jag har fel, men är det inte den berömda fulspindeln?
Ett sådant ansikte glömmer man aldrig!
Bäste musikvideoregissör!
Berit, heter jag, och jag är ett stort fan av era barnmusikvideos!
Jag blir alltid så varm om hjärtat då jag ser dem.
Därför blev jag överlycklig då jag snubblade på den här härliga snutten, då jag surfade på nätet härom dagen. Ännu lyckligare blev jag dock då jag började titta på den lilla filmsnutten och såg att du fått med så mycket miljötänk på så kort tid.
Då jag själv tycker att vi måste få våra barn att förstå hur vi ska värna om vår miljö på bästa sätt, så blir jag verkligen genomlycklig när du visar barnen hur man på ett enkelt sätt kan återvinna en bajskorv till en näringsrik lunch.
Jag blev också väldigt förtjust i den sista delen av videon, där flickan väljer att inte torka sig efter sitt toalettbesök. Detta sparar ju in på en flera rutor toalettpapper, vilket i sin tur kommer att spara in på vår regnskog!
Som grädden på moset så avslutas hela toalettbesöket med att flickan spolar ner sin bajskorv och går ut, självklart utan att tvätta händerna, eftersom det känns överflödigt då ingen bajstorkning utförts.
Briljant!
Efter att ha suttit och beundrat ditt verk, så tänkte jag faktiskt komma med en liten idé som du skulle kunna använda till din nästa musikvideo.
Jag tänkte som så, att varför inte samla hela familjens toalettbesök till en enda stor spolning? De skulle kanske kunna dra ned på spolningarna till typ en gång om dagen?
Det skulle ju kunna spara in på flera liter vatten!
Kanske skulle familjen till och med kunna sparas in till en enda stor veckospolning?
Här har du lite att fundera över.
Tack för en fantastisk musikvideo!
MVH
Ditt största fan
Berit
Jag sitter med Bobben i knät och sjunger så vackert och pedagogiskt jag någonsin kan:
Jag: – Mors lilla Olle i skogen gick. Rosor på kinden och solsken i blick. Läpparna små utav bär…
Bobben: – Snipp, snapp snut, så var sagan slut!
Det kommer att ta ett bra tag innan jag sjunger för den lille pojken igen, det ska han ha klart för sig!
Vad är likheten mellan en tvååring och ett fyllo?
En fråga som allt som oftast dyker upp i huvudet hos de flesta av oss.
Jo då, likheterna finns där…
och de är många:
- Kroppskännedomen: Så gott som obefintlig. Armar och ben fladdrar runt kroppen i en enda röra.
- Gången: Tar sig fram med en ostadig klampande gång. Går ofta in i väggar och stolpar, att de tar sig fram överhuvudtaget är något av ett under.
- Talet: Talar mycket, högt och ofta och trots yviga gester har de oerhört svårt att göra sig förstådda.
- Humöret: Går från total lycka till urförbannad på två röda sekunder. Någon direkt anledning eller förvarning till känsloutbrottet förekommer sällan, då personen i fråga oftast själv inte har en blekaste aning om vad h*n är förbannad på.
- Blåsan: Okontrollerad och dygnet-runt-öppen.
- Aptiten: Stor, slukar en flaska på några minuter.
Vad är skillnaden då, undrar ni säkert?
Jo, tvååringen är oftast lite sötare och har lite bättre andedräkt.
Då och då ramlar det in läsare hit, som helt tydligt är ute efter helt andra saker än att läsa om nerbajsade vardagsrumssoffor, nerbajsade skinnjackor eller nerbajsade köksgolv.
Efter att ha ögnat igenom sökorden så har jag förstått att det oftast rör sig om personer som är lite småsugna på att närmare få studera vuxenkramar, fördjupa sig i Hans Scheikes liv och leverne eller bara vill få lite tips om hur man ska skriva en vigselannons.
Men det finns även en annan kategori människor som går vilse in hit med jämna mellanrum.
En grupp som aldrig någonsin skulle få för sig att söka på nätet efter vare sig bajs eller Hans Scheike.
En grupp som inte kan tänka sig att ta ord som kletskit eller svidfis i sin mun, och som rodnar bara de läser ordet bromsspår.
En grupp som får det väldigt jobbigt att finna den hjälp de söker, då det börjar krisa ”i Stora Rör”.
Jag talar förstås om den stora gruppen pryda människor, som finns där ute i samhället.
Så vad ska då denna klick av pryda människor göra då maginfluensan flyttar in i kroppen, på obestämd tid, och allt man vill är att finna ett botemedel?
Att ringa till vårdguiden är ju inte att tänka på, än mindre att ta sig till närmsta vårdcentral.
So, what to do? What to do?
Jo, man använder sig så klart av synonymer!
Man hittar helt enkelt på ett eget litet ord för diarré, som man tycker låter lite finare och kanske till och med lite renare.
Man väljer att söka på ordet:
RUMPMJÖLK
Så klart!
Nu hoppas jag bara att alla rumpmjölkssökare finner den hjälp ni så väl behöver, själv ska jag gå och ta mig ett stort glas O´boy.
Lycka till!
Scen:
Berit och Bobben leker på stranden i soliga härliga Saltsjöbaden.
Fram kommer en liten fin dam med sitt söta lilla barnbarn i släptåg.
Den lilla damen berättade att den lilla flickan hette Ella och preciiiiis blivit storasyster till en liten bror.
Jag flinar och nickar lite artigt åt den fina lilla damen.
So far, frid och fröjd.
Men….
så vänder den lilla damen sin blick ned mot det bedårande söta lilla gossebarnet, Bob, som i godan ro sitter och bygger (läs: mosar) sandslott.
Hon ler lite försiktigt och så frågar hon:
- Och vad heter den här lilla söta gossen då?
Bobben tittar upp på damen och svarar:
- Jag har jävla ont i knät!
Jag har nog aldrig känt mig så stolt, som jag gjorde i det ögonblicket.
Den lilla tanten och Ella har vi nte sett på stranden sedan dess….
Under min frånvaro här på bloggen, så har det kommit in en och annan kommentar.
De flesta för att peppa och stötta mig, vilket jag tackar tusen gånger om för (det betyder otroligt mycket), men även en del kommentarer till mina tidigare inlägg.
Här om dagen fick jag en kommentar från LOLLOLOLO, som kommenterar mitt "välkommen-tillbaka-rumpan-inlägg".
Hon skriver:
”Du skojar detta är bara fake lol asså du e cp”
Efter att ha läst den kommentaren känner jag bara att jag måste förtydliga för LOLLOLOLO och för er, mina kära läsare.
Detta för att det inte ska bli några missförstånd:
Jag är inte CP.
Jag är bara överrörlig.
Nu vet ni det!
Jaha ja, då var man här igen då.
Ärmarna uppkavlade och, som vanligt, inte någonting vettigt att skriva om…
Men det kommer, mina vänner…
det kommer…
To be continued…
Så plötsligt var man bara där.
Som en fet smäll på käften, så kommer insikten om att man blivit ännu ett år äldre… i år igen.
Vad hände?
Hur kunde det gå så fort?
Chockad satte jag mig ned och började fundera över vad jag egentligen varit med om i mitt liv.
Det visade sig faktiskt vara en del…
1977: BeeBee och Olof Mellberg föds. Samma år byter lågprisvaruhuskedjan EPA namn till Tempo.
1979: Jag blir stolt storasyster till en liten syster vid namn Slajmo.
1982: Året då kylan lamslog den svenska trafiken. Glöm inte det! 1982 var året det skedde… Detta år föddes även den koreanska skådespelaren Ye-jin Son.
1984: Herrey´s vinner Schlagerfestivalen och BeeBee, 19 kilo tung och 125 centimeter lång, börjar i första klass.
1988: ”Flupp”, Ingamay stoppar sin hand i rumpan på Skurt (och vad jag vet, så sitter den kvar där än…) och samma år fyller BeeBee 11 år.
1991: Bingolotto börjar sändas och Galenskaparna och After Shaves filmversion av Stinsen brinner, Stinsen brinner… filmen alltså, har premiär.
1994: Bianca Wahlgren-Ingrosso föds, första avsnittet av tv-serien Tre Kronor sänds och BeeBee blir 17 coola balla jordsnurr.
1996: BeeBee tar studenten och dagen före julafton får drygt sjuttio personer sina handleder gipsade, i diverse sjukstugor runt om i Sälen, på grund utav den nya flugan snowboadåkning.
1999: Det nya svenska pensionssystemet trädde i kraft. (Börjar kanske bli dags att sätta sig in i vad det nu betyder…) Scatman John avlider 57 år gammal.
2001: Göteborgs curlinghall invigs och årets julklapp är verktyg. Olof Mellberg börjar spela i Aston villa och han och BeeBee blir bara äldre och äldre…
2003: Knivsta blir Sveriges 290:e kommun och BeeBee blir 26.
2004: Det var året då jag blev moster! Samma år drack jag dessutom den godaste koppen (pås)te som någonsin gjorts, i en ”ta med mugg”, på en Finlandsfärja.
2007: BeeBee startar bloggen Berit Bryhnjas Bravader och delar med sig, till tusentals läsare runt om i landet, av kritiska samhällsanalyser och kulturella djupdykningar.
2008: BeeBee och Ove får en välskapt liten Bob. (Förlossningsberättelse kan ni ta del av i den ännu outgivna storsäljaren ”Jag sket ut en rotvälta – vad gör jag nu?)
2009: Året då Bobben sket ner en soffa och tre skinnjackor. Själv fick jag reda på att det inte går att sälja barn på Blocket.
2010: Ett år med en fruktansvärd början kommer att få en ljusare fortsättning:
Slajmo ska äntligen gifta sig med Ryssen och Bobben ska få en kusin i Blekinge!
Jag må vara gammal, men satan i gatan vad allmänbildad jag är!
Jag börjar detta inlägg med att påminna alla om att jag är mor till en liten krabat på 21 månader.
Glöm inte det.
Så, då var det gjort…
Småbarnsföräldrar, detta är den brutala sanningen:
Det händer då och då att man blir bjuden, på fika, hem till andra småbarnsföräldrar.
Detta är oftast en väldigt trevlig upplevelse så länge barnen fortfarande befinner sig i spädbarnsåldern. Man dricker kaffe, berättar förlossningshistorier, jämför graviditetskilon och stoppar i sig hembakta bullar.
Riktigt, riktigt mysigt…
… ända fram till familjens barn kommer upp i två-treårsåldern.
Då ska det plötsligt bjudas på hembakta bullar, som barnen har bakat.
Gulligt tycker kanske de flesta av er, men det ska jag berätta för er att så är icke fallet!
För det första är bullarna oftast fruktansvärt fula. Jag måste själv erkänna att jag då rakt inte är någon bullstylist, men mina kanelbullar ser i alla fall inte ut som något som katten tryckt ut! Så det så! (Jag vet, jag är inte bara mamma jag är oerhört mogen också)
Detta är dock ett mindre problem i jämförelse med barnbullarnas innehåll.
Det spelar nämligen ingen som helst roll hur många gånger man tvättar ett barns händer, då det ändå är dygnet-runt-öppet i näsborrarna!
Jag vågar knappt tänka på hur många snorkråkor jag ofrivilligt råkat stoppa i mig i mina dagar.
Nu tänker säkert flera av er (troligtvis samma personer som tyckte att barnsnorkråkebullar är gulligt), att en och annan snorkråka inte är så farligt, och att de förresten upphettats i ugnen och därför inte har några bakterier kvar att tala om.
Till er vill jag bara säga:
Ni har så fel!
Det spelar ingen som helst roll.
En snorkråka är alltid en snorkråka, upphettad eller inte!
Så var det äntligen sagt.
