
Att min son är ett geni råder det ingen tvekan om. Redan vid ett års ålder designade han trosskydd och vid sjutton månader hade han lärt sig flytande arabiska.
Nu har han gett sig in på nästa stora projekt – forskning.
Bobben har nämligen, helt på egen hand, utvecklat ett nytt sätt att utöva titthålskirurgi på.
Det är både ett billigare och lättare alternativ till den ”gamla metoden”, då man inte längre behöver använda sig av några instrument.
Det enda som krävs är ett litet knubbigt finger, med en liten sylvass nagel på.
Nageln förs in i patientens navel där den skrapas fram och tillbaka mot huden. Detta sker samtidigt som man med ljus röst säger ”dididililidididid”, vilket jag tror är läkarspråk (självklart latin (om det inte är arabiska)) och betyder på ett ungefär ”nu ska mjälten ut!”
Det hela sker utan någon som helst smärtstillande och hela proceduren är över på tjugo minuter.
Stolt som jag är ställer jag mer än gärna upp som försökskanin, för det är ju så som det gamla uttrycket säger:
Är sonen ett geni, får man lida pin!










