Då var vi här igen…

Så plötsligt var man bara där.
Som en fet smäll på käften, så kommer insikten om att man blivit ännu ett år äldre… i år igen.

Vad hände?
Hur kunde det gå så fort?

Chockad satte jag mig ned och började fundera över vad jag egentligen varit med om i mitt liv.

Det visade sig faktiskt vara en del…

1977: BeeBee och Olof Mellberg föds. Samma år byter lågprisvaruhuskedjan EPA namn till Tempo.

1979: Jag blir stolt storasyster till en liten syster vid namn Slajmo.

1982: Året då kylan lamslog den svenska trafiken. Glöm inte det! 1982 var året det skedde… Detta år föddes även den koreanska skådespelaren Ye-jin Son.

1984: Herrey´s vinner Schlagerfestivalen och BeeBee, 19 kilo tung och 125 centimeter lång, börjar i första klass.

1988: ”Flupp”, Ingamay stoppar sin hand i rumpan på Skurt (och vad jag vet, så sitter den kvar där än…) och samma år fyller BeeBee 11 år.

1991: Bingolotto börjar sändas och Galenskaparna och After Shaves filmversion av Stinsen brinner, Stinsen brinner… filmen alltså, har premiär.

1994: Bianca Wahlgren-Ingrosso föds, första avsnittet av tv-serien Tre Kronor sänds och BeeBee blir 17 coola balla jordsnurr.

1996: BeeBee tar studenten och dagen före julafton får drygt sjuttio personer sina handleder gipsade, i diverse sjukstugor runt om i Sälen, på grund utav den nya flugan snowboadåkning.

1999: Det nya svenska pensionssystemet trädde i kraft. (Börjar kanske bli dags att sätta sig in i vad det nu betyder…) Scatman John avlider 57 år gammal.

2001: Göteborgs curlinghall invigs och årets julklapp är verktyg. Olof Mellberg börjar spela i Aston villa och han och BeeBee blir bara äldre och äldre…

2003: Knivsta blir Sveriges 290:e kommun och BeeBee blir 26.

2004: Det var året då jag blev moster! Samma år drack jag dessutom den godaste koppen (pås)te som någonsin gjorts, i en ”ta med mugg”, på en Finlandsfärja.

2007: BeeBee startar bloggen Berit Bryhnjas Bravader och delar med sig, till tusentals läsare runt om i landet, av kritiska samhällsanalyser och kulturella djupdykningar.

2008: BeeBee och Ove får en välskapt liten Bob. (Förlossningsberättelse kan ni ta del av i den ännu outgivna storsäljaren ”Jag sket ut en rotvälta – vad gör jag nu?)

2009: Året då Bobben sket ner en soffa och tre skinnjackor. Själv fick jag reda på att det inte går att sälja barn på Blocket.

2010: Ett år med en fruktansvärd början kommer att få en ljusare fortsättning:
Slajmo ska äntligen gifta sig med Ryssen och Bobben ska få en kusin i Blekinge!

Jag må vara gammal, men satan i gatan vad allmänbildad jag är!

Published in: on mars 29, 2010 at 9:09 e m  Comments (30)  

Hellre en fågel i näsan än två i bullen

Jag börjar detta inlägg med att påminna alla om att jag är mor till en liten krabat på 21 månader.
Glöm inte det.

Så, då var det gjort…

Småbarnsföräldrar, detta är den brutala sanningen:

Det händer då och då att man blir bjuden, på fika, hem till andra småbarnsföräldrar.
Detta är oftast en väldigt trevlig upplevelse så länge barnen fortfarande befinner sig i spädbarnsåldern. Man dricker kaffe, berättar förlossningshistorier, jämför graviditetskilon och stoppar i sig hembakta bullar.
Riktigt, riktigt mysigt…

… ända fram till familjens barn kommer upp i två-treårsåldern.
Då ska det plötsligt bjudas på hembakta bullar, som barnen har bakat.

Gulligt tycker kanske de flesta av er, men det ska jag berätta för er att så är icke fallet!

För det första är bullarna oftast fruktansvärt fula. Jag måste själv erkänna att jag då rakt inte är någon bullstylist, men mina kanelbullar ser i alla fall inte ut som något som katten tryckt ut! Så det så! (Jag vet, jag är inte bara mamma jag är oerhört mogen också)

Detta är dock ett mindre problem i jämförelse med barnbullarnas innehåll.
Det spelar nämligen ingen som helst roll hur många gånger man tvättar ett barns händer, då det ändå är dygnet-runt-öppet i näsborrarna!
Jag vågar knappt tänka på hur många snorkråkor jag ofrivilligt råkat stoppa i mig i mina dagar.

Nu tänker säkert flera av er (troligtvis samma personer som tyckte att barnsnorkråkebullar är gulligt), att en och annan snorkråka inte är så farligt, och att de förresten upphettats i ugnen och därför inte har några bakterier kvar att tala om.

Till er vill jag bara säga:
Ni har så fel!
Det spelar ingen som helst roll.
En snorkråka är alltid en snorkråka, upphettad eller inte!

Så var det äntligen sagt.

Published in: on mars 15, 2010 at 9:41 e m  Comments (21)  

Tack!

Tack för alla underbara, tröstande och värmande kommentarer!

Tack för all omtanke och tack för all kärlek!

Ni är fantastiska!

Published in: on mars 13, 2010 at 4:04 e m  Comments (39)