Tiden går och vi med den…

I dag när jag satt på tåget och tittade ut, så gick det en liten tant förbi på sisådär 100 coola balla jordsnurr.

Den lilla damen hade en spräcklig skjorta på sig och gröna byxor, som gick ton i ton med den gröna färgen i den spräckliga skjortan.
Till denna dress hade hon ett par matchande gröna prommenadskor.

Hon var fantastiskt ärtig!

Jag log lite för mig själv och tänkte, att så vill jag också bli om jag blir så gammal.

Sedan tittade jag ner på min rödvita skjorta, mitt matchande röda bälte och vidare ner på mina matchande vita gympaskor och insåg att jag inte behöver längta…

… JAG ÄR JU FÖR F*N REDAN DÄR!!!

Annonser
Published in: on juli 30, 2009 at 1:38 e m  Comments (2)  

Sökord of the day

Alla vet ju att det finns sökord och så finns det SÖKORD.

I dag var vi i alla fall två stycken som, av en eller annan anledning, tyckte att vi fått full pott.

Det var jag och det var Mejdinsejn.

Dagens sökord är…

ÄGGMÖK*

För er som inte riktigt har koll på vad en äggmök är för något, så kommer här en mökguide:

MÖKGUIDE:
•Prutten – Den vanliga, korta, ofarliga och lätt komiska varianten. Roar små barn och Berit. Blir pinsam i kyrkor och andra tysta lokaler. Döljs med en lätt hostning.
•Smygaren – Ofarlig. Tyst och luktfri. Inleds med magknip och kan därför planeras och dras iväg omärkligt genom att man vrider lite på kroppen. En harkling döljer lätt eventuella ljudeffekter. Uppträder när man sitter ensam och ser på fotbollsextra eller bingolotto, har femton par rena kalsonger bredvid sig samt 3 meter till muggen, jämför med ”stänkfjärten”
•Lönnmördaren – Lömsk, tyst och dödlig. Varnar med magknip och kan därför förväxlas med ”smygaren” men överraskar sedan med sin dödliga lukt när det är för sent. Avslöjar dess bättre inte den skyldige. Dyker oftast upp när man har gäster eller själv är gäst. Även känd som SBD (silent but deadly).
Äggmöken* – Liknar ”lönnmördaren” och ”smygaren”, är oväntat illaluktande och dessutom ljudlig så att ingen misstar sig på den skyldige. När man tror att man lugnt kan dra iväg sin fjärde ”smygare” för kvällen så förvandlar den sig blixtsnabbt till en ”äggmök”. Kan ej döljas ens med hjälp av en hostning.
•Stänkfjärten – Överraskande och ytterst otrevlig. Kräver omedelbart toalettbesök och kalsongbyte men inträffar givetvis när toaletter är svåråtkomliga och när närmaste rena kalsong finns 10 mil bort. Pendeltåg, biosalonger, småbåtar m.fl. är vanliga ställen där ”stänkfjärten” helst förekommer. Har en otrevlig bieffekt genom att lukta länge.
•Alkolåset – Har sitt ursprung i mäktiga jäsningsprocesser. Långvarig och ljudlig. Känns av i god tid och varnar även med konstiga ljud. Kan därför lämpligen avsläppas utomhus eller på muggen om man föredrar spännande eko-effekter.
•Ärtsoppan – Tar aldrig slut. Påminner mest om tungt artilleri. Kommer sig av olämplig föda. Kan därför undvikas genom god planering. Medför annars inställda middagar och biobesök m.m. Uppträder oväntat då vännerna bjudit på ”något exotiskt från Turkiet” till middag.
•Knallskottet – Rolig effekt vid nyårsfirande. Annars inte rolig. Oftast luktfri men desto ljudligare. Avslöjar direkt den skyldige med sitt skarpa ljud. Åtföljs av fnitter eller rena gapflabb. Dyker oväntat upp vid ansträngning, framåtböjningar m.m., t.ex. när man skall hjälpa en snygg snubbe med hans bagage på Arlanda, eller stiga in i en taxi med Olof Mellberg.
•Brakskiten – Folklig och oblyg överraskningseffekt (åtminstone för de kringvarande). Är ljudlig som ”knallskottet” men är mer utdragen. Låter helt enkelt otrevlig. Behöver inte lukta illa. Väcker i allmänhet kommentarer i stil med: ”För h-e! Vad håller du på med? Gå på muggen för f-n!”
•Benvärmaren – En klassiker. Innehåller ofantliga mängder varm naturgas. Sprider sig långsamt nedåt. Kan vara skön att lägga av utomhus kalla dagar, annars obehaglig.
•Slappröven – En märklig och lite ovanlig variant. Utdragen. Varierar i tonhöjd och karaktär genom att inleda med ett högt knatter och sedan avsluta med ett dovt fladdrande ljud. Avnjutes bäst i skogshuggarkojor en torsdagskväll.
•Oskulden – Utdragen som ”slappröven” men gäll och vass. Inleds med ett ljust utdraget knatter och avslutas med ett pip.
•Svidaren – En lurig rackare. Liknar ”stänkfjärten” men är långsammare och kan därför hejdas innan alltför stor skada skett. Kräver dock besök på muggen inom närmaste tiden för att inte ge upphov till babianarsel. Tar man inte ”svidaren” på allvar kan man senare råka ut för en ”stänkfjärt”.

För vidare information klicka här.

Published in: on juli 25, 2009 at 7:43 e m  Comments (9)  

Berits tomteverkstad

När midsommar börjar närma sig, så brukar sommaren kännas som allra, allra bäst. Allt är ljusgrönt, kvällarna blir längre och ljusare och semestern befinner sig bara någon/några veckor framåt.

Då är det alltid någon bitter jä*el, som bara måste säga:
– Ja, men snart vänder det och blir mörkare igen!
eller
– Ja, men om sex månader är det jul igen!

Jag kan inte hjälpa det, men varenda gång jag hört dessa kommentarer så har jag blivit skitförbannad.
Kan man inte få vara bekymmersfri under den korta period som det handlar om?

Nehej då, det kan man då verkligen inte!
Här ska genast påminnas om att livet ta mig fasen inte är så fantastiskt!

Sommaren 2009 var inget undantag. Självklart kom de obligatoriska bittra kommentarerna.
Skillnaden var bara att jag, istället för att bli förbannad, började inse att den bittre jä*eln hade rätt.
Om sex månader är det mörkt. Och om sex månader är det jul igen. Punkt slut.

Så jag gjorde det jag alltid brukar göra, när julen börjar närma sig; jag började planera mina julklappsinköp.

Eftersom jag varit föräldraledig det här året, så är plånboken inte av den tjockare modellen. Därför blir jag i år tvungen att snåla lite.
Men att hitta bra julklappar för en billig penning är svårare än man tror, och på grund av detta tänkte jag, för första gången, börja tillverka mina julklappar själv.

Nu råkar vi ju också befinna oss i en finanskris, och jag är ganska säker på att det är fler än jag som måste spara in lite.

Därför har jag samlat mina bästa julklappstips, som jag nu tänkte dela med mig av.

Varsågoda!

¤ Faschings Eskapader är en riktig guldgruva, när man har slut på idéer till hemmagjorda julklappar. Här finns material till julklappar åt hela familjen.
Exempel:
– Lite då och då lägger Fasching ut bilder på olika kroppsdelar, tillhörande sin fantastiskt underbara fru, KH. Dessa bilder klipper man ut och klistrar fast på en kartong. Sedan skär man ut bilderna och vips, så har man ett pussel föreställande en helkroppsbild på KH!
– Fasching tycker mycket om att laga mat och är ofta schysst och beskriver med både text och bild, hur han har gått tillväga. Dessa bilder och recept kan man skriva ut och klistra in i en skrivbok, och vips så har man en fantastiskt fin receptbok.
– Inte nog med det, så tipsar han ofta om olika viner, som han tycker om. Dessa tips kan också skrivas ut och klistras in i en liten bok.
Eller varför inte skriva ut, rulla ihop och knyta ett vackert band runt, för att sedan fästas på en vinflaska.

¤ Ja, varför inte gå så långt som att fästa vintipsen runt en flaska hemmagjort vin!
Receptet på det får ni här: hos Pyromara. Låter man vinet få stå till sig i några år, så är jag nästan säker på att det kan bli ett riktigt fint årgångsvin!
Och inte nog med det, har man en sodastreamer hemma, så är ju champagnen fixad i ett nafs!

¤ Kanske känner man någon som har problem med ohyra, eller någon som är barnsligt förtjust i råtta på pizzan. Då har Morrdraken julklappstipset för dig!

¤ Annars är ju Bobbens supersäkra trosskydd en mycket uppskattad present. Jag skulle inte bli förvånad om den blir ”Årets julklapp 2009”.

Jaha ja, nu har jag gjort mitt! Nu är det upp till er att börja knepa och knåpa för att få ihop de fantastiska julklapparna.

Lycka till!!!

Published in: on juli 25, 2009 at 10:12 f m  Comments (1)  

Samsovning – the true story

Lite då och då får man höra kommentarer om att samsovning med sin bebis är sååå fantastiskt mysigt och gosigt.

Detta är en myt och förbannad lögn!
Samsovning är som att spela rysk roulette; Du vet aldrig om du kommer överleva till morgondagen.

Här kommer den nakna sanningen:

03.10: Vaknar av att Bobben är hungrig som ett djur och ska absolut ha välling, och det helst för en kvart sedan.
Jag masar mig upp och plockar upp den lille Turbon.
Börjar vanka fram och tillbaka i hopp om att han ska glömma bort att han är hungrig och somna om.

Joråsåattdee…

03.15: Inser att jag är besegrad. Svär en lång harang (självklart enbart i min lilla skalle, då jag är en oerhört pedagogisk person) och vinglar spyfärdig av trötthet ut i köket, för att värma på en flaska välling.
Jag värmer vällingflaskan och sätter mig sedan i soffan, för att mata Bobben.

03.17: Bobben dricker upp allt i flaskan och somnar sedan i min famn.

Än så länge är allt mysigt.

03.18: Går in med Bobben i sovrummet, för att bädda ner honom i sin säng.

Joråsåattdee…

03.20: Bobben vaknar så snart jag tittar på spjälsängen och spytrött som jag är, så är omvankning inget altarnativ. Jag ser inget annat val än att lägga honom i min säng.
Lite sömn är ju bättre än ingen sömn alls…

Joråsåattdee…

03.22: Åter igen tar jag upp Bobben i famnen.
Jag går fram till sängen och försöker försiktigt att lägga mig ner, fortfarande med Bobben på bröstet. Sakta, sakta lutar jag mig bakåt, tills jag slutligen hamnar i en ställning som ska likna en liggande position.

03.25: Min kudde ligger nu under skulderbladen men jag vågar inte rätta till detta, för väcker jag Bobben måste jag upp och knata runt igen.
Liggandes som en alptopp, med täcket runt stortårna, försöker jag nu somna.

03.27: Nu är det så dags för Bobben att börja knöla runt, i ett försök att hitta en skön sovställning på min beniga kropp. Detta slutar dock alltid med att han hasar ner i sängen, med min arm under sig.

03.28: Med Bobben liggandes bredvid, på min arm, känns nu oddsen i alla fall betydligt bättre för att jag ska lyckas somna om.

Joråsåattdee…

03.29: Bobben börjar snarka.

03.36: Armen börjar domna bort.

03.50: Börjar på allvar fundera på att gnaga av mig armen, för att få några minuter sömn.

03.51: Bobben byter läge och släpper armen fri, och jag lyckas äntligen somna.

03.55: Vaknar av att jag blir skallad på näsan. Blir skitförbannad och gör mig redo för slagsmål, som den kickersbrud jag är. Inser snabbt att det är min älskade son, som spöat skiten ur mig och försöker somna om.

Joråsåattdee…

04.02: Får en spark rätt i solar plexus, men det är ju bara skönt. Somnar åter om.

04.33: Vaknar av att en blöjbeklädd bebisrumpa lägger av en morgonfjärt i ögat på mig. Försöker somna om.

04.40: Nu vaknar Bobben till på riktigt, och är Bobben vaken ska alla andra också vara det!
Han börjar med att sticka in ett finger i min mun. Jag ignorerar och låtsas sova vidare.
Då sticker han in ett finger i min näsa. Jag ignorerar och låtsas sova vidare.
Bobben börjar då sticka sina små fingrar i ögonen på mig. Jag ignorerar och låtsas sova vidare.

Då tar Bobben till det tunga artilleriet: Han bajsar.

04.55: Med en vagel
(Man kan få det av att sitta/sova i drag…) och bajslukt i sinnet hälsar vi en ny underbar morgon välkommen!

Det finns nämligen inte mycket som kan mäta sig med en sjukt tidig morgon, efter en riktigt mysig natt av samsovning med sitt barn!

Joråsåattdee…

Published in: on juli 24, 2009 at 7:18 e m  Comments (10)  

E-Type gick till sängs med Ernst

I slutet av 90-talet och början av 2000-talet lyssnade jag (och festade) en del till E-Type.

På senare år har dock lyssnandet minskat rätt drastiskt. Detta innebär att promillehalten i mitt blod ska vara riktigt hög, för att jag överhuvudtaget ska titta på en av hans skivor. (Ja, jag har flera och en av dessa är till och med en samlingsskiva!)

En av anledningarna till att jag slutat lyssna på denne man är att jag helt enkelt har tröttnat på hans musik.
Ska jag vara brutalt ärlig, så tror jag nog att alla har tröttnat på hans musik, förutom E-Type själv.
Han fortsätter att dyka upp på scener lite här och var, för att prata sig igenom några låtar och slänga sitt hempermanentade hår tillsammans med Kicken.

Det har nu börjat gå så långt att det börjar krypa i mig, av skämsighet, varje gång E-Type dyker upp i rutan.
Jag skäms, svenska folket skäms, men E-Type han skäms absolut inte! Han fortsätter att veva sina lockar bland tomtebloss och kanllpulver, låt ut och låt in.
Han bryr sig inte ett skit om vad vi andra tycker.
Han kör på för att han tycker att det är kul, och så länge det går, så går det.

Och jag kan inte hjälpa det, men någonstans inom mig så tycker jag faktiskt att det är lite modigt.
Modigt att fortfarande, vid 45 års ålder, hemanenta sitt hår, hoppa i sina skinnbrallor och åka runt i Sverige och nostalgiprata sig igenom sina låtar.

För det verkar inte vara mycket, som skrämmer E-Type…

inte ens att ligga med Ernst.

Respekt, E-Type!

Respekt!

Published in: on juli 24, 2009 at 10:22 f m  Comments (2)  

Let´s dance!

Published in: on juli 22, 2009 at 8:31 e m  Kommentera  

Den stora Skräcken

För några dagar sedan var jag inne på en av mina favoritbloggar, Faschings Eskapader, och slöläste lite.

Jag skummade igenom några gamla inlägg, men hajade till när jag läste detta.
Så mycket hat samlat på så liten yta.

Först blev jag lite förvånad, måste jag erkänna. Hur kunde någon som den fromme Fasching hata något så mycket?
Men sedan började jag tänka efter.
Har jag själv möjligtvis något hatobjekt därute (förutom de självskrivna: krig, spindlar och Lappskojs)?
Har jag något eller någon som jag, utan att tveka, skulle kunna tänka mig att bajsa i strupen?

Efter några dagars klurande så kom det självklara svaret upp;
Jajamensan, Berit har ett hatobjekt och det får scouter att framstå som små kattungar i jämförelse.
Mitt hatobjekt är nämligen ett riktigt hatobjekt…

Jag hatar mimare!

Kanske beror detta på att jag aldrig förstått mig på varför vuxna människor helt plötsligt ska låtsas vara inlåsta i lådor eller gå nedför osynliga trappor. Låtsas ta på sig strumpor eller skala en banan.

Skulle det vara något jag ännu mindre förstår mig på, så är det alla dessa människor som alltid ställer sig runt om och tittar på så fort en mimare är i farten.

– Nej men titta, en gubbe som står och drar i ett låtsasrep! Snälla Rune, kan vi inte stanna och se vad som finns i andra änden av repet?
– Självklart, älskade Gittan! Detta vill man ju verkligen inte missa. En vitmålad farbror som drar i ett låtsasrep, kan det bli mer spännande? Jag undrar vad som kommer fram i andra änden!

Jag blir rädd när jag tänker på att dessa mimare vanligtvis går runt, klädda som du och jag, på stadens gator och torg.
Det skrämmer skiten ur mig, att man aldrig kan veta när eller hur en mimare slår till.
Helt plötsligt står den bara där och låtsas vänta på bussen eller käka en glass.

Det skrämmer mig som satan.

Ska jag vara ärlig, så är det nog mer rädsla än hat jag känner mot dessa mimare.

Ungefär på samma sätt som jag känner för krig, spindlar…

och Lappskojs.

Published in: on juli 21, 2009 at 10:50 f m  Comments (20)  

Öga, öga, näsa, mun!

Nu visar det sig att jag måste ha sovit bort ÄNNU en anatomilektion, i skolan.

Trodde väl aldrig att man kunde ersätta en penis med en skådespelare
, utan att någon skulle märka något.

Fem års högskolestudier och fortfarande så mycket kvar att lära…

Published in: on juli 20, 2009 at 7:32 e m  Comments (4)  

Sökord of the day

Jag ramlade in en snabbis på min blogg, för att kolla läget lite…

Självklart blev jag tvungen att se om det kommit in något nytt och roligt sökord, eftersom det numera har blivit lite av en tvångshandling för mig.

Jag ögnade igenom den lilla listan med ord och fastnade av någon underlig anledning för sökordet…

SNIGELMAN

Då jag tyckte att det var ett väldigt konstigt sökord, till skillnad från ”fina bröst”, ”trimmad permobil” och ”Hans Scheike”, så bestämde jag mig för att gå vidare med detta.
Jag ville ju veta hur en snigelman ser ut? Var finner man dessa snigelmän? Finns det snigelkvinnor också?

Jag sökte och sökte och det var då jag hittade den…

Snigelman, exakt samma snigelart som ligger idisslad på vår trappa!
Här har jag gått och klurat på vad denna enorma slemhög kunde vara för sort, och så visar det sig att det är en snigelman!
Hur stora är oddsen?!

Så här ser den i alla fall ut:

Så alla som trott att ”lite idisslad snigel på trappan är väl inte så farligt”, hoppas jag nu har tänkt om.

Published in: on juli 17, 2009 at 1:59 e m  Comments (6)  

Mitt liv som åldring

Mitt alldeles för tidiga åldrande
har ju, som ni tidigare kunnat läsa, yttrat sig på lite olika vis.
För att ta några exempel har jag börjat köpa bridgeblandning.
Jag har ändrat mitt vokabulär.
Jag fått hakstrån i sådana mängder, att Ewert Ljusbergs haka är len som en babystjärt i jämförelse.

Men idag tror jag, tusan i mig, att jag tog priset…

I dag tog jag nämligen (utan att ens reagera på vad jag gjorde) upp min handväska och höll den mot örat, för att höra om det var min mobil som ringde.

Slå den om ni kan!!!

Nu ska jag bege mig ut på stan och leta reda på en fräck midjeväska och ett fräsigt band att fästa på mina glasögon.

Published in: on juli 13, 2009 at 1:36 e m  Comments (6)