Puss på dig, Slajmo!

Grattis älskade syster!

Idag blir Slajmo äntligen 30 coola balla jordsnurr!

… och plötsligt känner jag mig jä*ligt gammal.

Published in: on oktober 30, 2009 at 11:03 f m  Comments (5)  

Klockren!

Den är Klockren!

Published in: on oktober 29, 2009 at 5:21 e m  Comments (6)  

Goddag yxskaft!

Litar vi inte lite väl mycket på arkeologer?
De kan ju i stort sett hitta på vilka historier som helst om ett fynd, och vi andra ”outbildade” kan ju inte göra annat än att hålla med och tro på historierna som de berättar.

Det som fick mig att reagera den här gången är den här artikeln.

Alltså seriöst, ett yxskaft?

Hur ser man det?

Det skulle ju kunna vara vad fasen som helst; en gren man hittat i skogen, en stenålders hantel eller en mumifierad hamster.
I mina ögon ser objektet mer ut som en gammal bajskorv, men det är kanske anledningen också till att jag är friskvårdare och inte arkeolog.

Dock finns det friskvårdare som antagligen skulle bli utmärkta arkeologer, då de påstår att de dagligen tar hand om fornlämningar. Detta påstående får stå för dem, då jag själv uppenbarligen inte kan se skillnad på ett yxskaft och en gammal bajskorv.

Published in: on oktober 29, 2009 at 1:55 e m  Comments (2)  

Dra mig på en liten vagn!

Jag är överbevisad.
För någon månad sedan berättade Fasching att han börjat träna på ett stort och fint gym i Solna. Han berättade att han skaffat sig en personlig tränare och att det nu skulle börja brännas kilon.

Så snart jag läst hans inlägg fick jag en känsla i magen av att det var något som inte stämde. Inte kunde väl Fasching ha börjat träna?
Självklart gjorde jag det enda rätta och startade genast en häxjakt på honom. Jag uppmanade er, mina läsare, att ta vägarna förbi Balance (gymmet) och fota Fasching då han ”tränade”.

Veckorna gick och inte ett enda foto, på någon tränande Fasching dök upp.
Nöjd som fasen, började jag inse att jag faktiskt haft rätt…
fram till idag.

I dag damp det nämligen ner ett lite foto i brevlådan, här hemma. Ett foto som är taget hemma hos självaste Fasching.
Bilden visar hur Fasching testar årets outfit inför den kommande julfesten, men inte bara det. Den visar också tydligt hur han faktiskt har rasat i vikt den senaste månaden, allt på grund av den ihärdiga träning han genomlidit.

Fasching testar tomtedräkten

Fasching testar tomtedräkten

Det bär mig emot, men slutsatsen blir alltså att jag får se mig besegrad. Fasching har verkligen tränat och jag kan inte annat än gratulera till de fantastiska framsteg han har gjort.

Grattis Fasching!

Published in: on oktober 28, 2009 at 9:03 e m  Comments (5)  

Insikt

Nu går det bara inte längre.

Trots att jag följt en strikt diet på lösgodis, fikabröd och pasta, så har jag ändå inte lyckats få en fastare kropp.
Jag måste helt enkelt börja träna.

Det är inte så att jag blivit överviktig på något vis, utan mer att kroppen intagit en ny form. Min tidigare rätt så fasta lilla pojkkropp, har efter graviditeten förvandlats till en cylinderformad pannacotta.

Man skulle kunna säga, att hade jag varit en medlem i Spice-Girls så hade jag antagligen fått heta Fluffy-Spice.
Jag vill ju för fasen vara Puma-Spice!

Så nu finns det ingen återvändo.
BeeBee ska börja träna igen…

i alla fall så snart min lilla förkylning gått över!
Joråsåattdee.

Published in: on oktober 28, 2009 at 7:27 e m  Comments (2)  

Dagens fråga!

Kan det vara ett tecken att man kanske behöver träna, då man får träningsvärk av att gå upp för trapporna till jobbet?

Published in: on oktober 27, 2009 at 8:50 e m  Comments (11)  

Bobben sätter ribban

Hemma hos oss har vi alltid levt efter visdomsorden:
”Du ska behandla andra så som du själv vill bli behandlad”

Detta har vi även börjat prenta in hos Bobben, med varierande resultat. Ofta tar han inte någon som helst hänsyn till de övriga familjemedlemmarna, men på senare tid har även han börjat ta till sig de kloka orden.
Eftersom han är av den typen som vill ha applåder och hurrarop, då han utför olika sysslor, så har han nu insett att för att man ska få så måste man också ge.

Jag antar att det var därför han satte sig och tillverkade konfetti åt mig idag, då jag satt på toan.

Toalettfest!

Toalettfest!

Antar att jag får köpa hem champagne nu till Bobbens nästa blöjbyte…

Published in: on oktober 25, 2009 at 11:00 f m  Comments (8)  

Stolt!

Vi har under en längre tid funderat på att sätta Bobben på någon typ av aktivitet.
Det är ju så otroligt inne nu, att barnen måste ha någon typ av fritidsaktivitet och nu när han ska börja dagis så känner vi att det börjar brinna lite i knutarna. Vi vill ju inte att Bobben ska bli retad av de andra barnen, för att han inte har någon aktivitet utanför dagis.

Därför har vi provat på lite olika aktiviteter, för att se om något skulle falla den lille Turbon i smaken.
Så idag tog jag med Bobben till en lokal inne i stan, där han skulle få testa på rullskridskor.
Eftersom han dissat alla mina tidigare aktivitetsförslag, så var jag inte allt för hoppfull då vi kom dit.
Där fick vi låna ett par rullskridskor, som jag snörade på honom.
Han rullade ut på golvet och satte sedan fart. Runt, runt i salen for han.
Han fullkomligt älskade att åka rullskridskor!
Duktig var han också. Trots att de andra ettåringarna hade flera månaders försprång, så var han minst lika duktig som dem på att åka.

I slutet av timmen släppte man ut barnenpå så kallad friåkning, vilket innebär att barnen får åka hur de vill och var de vill.
Samtidigt filmades det hela av ledarna, för att på så sätt kunna se hur de olika barnen utvecklas i sin åkning.

Då det var dags att åka hem, fick alla föräldrar med sig ett varsitt exemplar av filmen att ta hem.

Jag kollade på filmen, och jag måste säga att jag är både förvånad och stolt!

Min son är en stjärna!

( Det är min son som har det mörka håret och vit body)

Published in: on oktober 24, 2009 at 5:58 e m  Comments (10)  

Se hit!

Jag vill utfärda en liten varning till alla småbarnsföräldrar.

Uttrycket ”Peppar, peppar, ta i trä” är betydelselöst, trots att man tar i trä, står på ett trägolv och samtidigt slår sig själv i huvudet (så där skämtsamt som folk över 70 brukar göra)!

Alla småbarnsföräldrar vet att man absolut inte får tala om barnets sömnvanor, och framförallt inte om man lyckats få rutinerna att fungera.

I går frågade en småbarnsförälder mig hur det gick för oss, och om Bobben brukade sova hela nätterna.
Då Den lilla Turbon faktiskt har sovit väldigt bra under flera nätter i rad, så drabbades jag av hybris. Jag svarade att det nu gick jättebra och att det inte var några som helst problem med sömnrytmen här inte.

Direkt efter att orden lämnat mina läppar, isåg jag mitt stora misstag och skyndade mig därför att säga ”Peppar, peppar”, samtidigt som jag tog i trä och självklart klappade mig själv på huvudet. Hö, hö.

Därefter återgick jag till samtalet, och glömde bort min lilla fadäs. Jag hade ju oskadliggjort mitt handlande och tänkte därför inte mer på det.

Tills klockan 03.30 i morse…

Då var det plötsligt lekdags.

Jag ville kväva mig själv med kudden, så jädra trött var jag.
Men som vanligt sket ju Bobben högaktningsfullt i mitt tillstånd, och propsade bestämt på att få gå upp och leka.

Sa jag förresten att detta var 03.30 på morgonen?
Inte ens ”I Drömmarnas trädgård” hade ju börjat så dags, så jädra tidigt var det!

Så det var ju bara att plocka upp den lilla bajsmaskinen, svälja tårarna, hitta livslusten och stiga upp.

Det som håller mig levande nu, är den härliga tanken på revansch under Bobbens tonår. Och revanschen kommer att komma, var så säker på det!
MOAHAHAHAHA!

Ps. Livslusten letade sig fram vid ett-tiden igen Ds.

Published in: on oktober 24, 2009 at 2:30 e m  Comments (6)  

Hur är det möjligt?

För några dagar sedan fick jag reda på, att min före detta pojkvän har blivit pappa för första gången.

Först blev jag både lycklig och varm i hjärtat, men det tog inte lång tid innan lyckan vändes till vrede.

Hur i hela friden gick detta till?
När kom han över mig?
HUR kom han över mig?
Han ska ju leva i celibat, i resten av sitt liv, då alla hans nya flickvänner omöjligt kan mäta sig med mig!

Det var ju för tusan bara elva år sedan det tog slut! 11 år!
Han ska ju fortfarande ligga hemma i sitt pojkrum, ihopkrupen i fosterställning, sniffandes på en av mina gamla t-shirts. Han ska fortfarande snyftandes sjunga med i texten till ”It must have been love”, som han har satt på repeat, och på högsta volym på stereon.
Allt annat är onormalt!

Den enda förklaringen som jag kan komma på, till hans beteende, måste vara att han fortfarande lever i förnekelse och chock.

För BeeBee kommer man aldrig över!!!

Published in: on oktober 23, 2009 at 9:04 f m  Comments (10)