Det blir en billig jul i år!

I dag pekade Bobben på en bild föreställande en tomte med långt vitt skägg. Han tittade på mig, log och sa stolt:

– Mamma!

Plötsligt var det en mindre att köpa julklappar till.

Har någon sett till min pincett?

Published in: on november 30, 2009 at 9:15 e m  Comments (6)  

O aj aj aj aj buff

Vad mysigt det är att lägga sitt lilla barn.

Att ge den lilla sonen sin vällingflaska och lägga sig ned bredvid honom i soffan.
Att luta mitt huvud mot hans och dra in hans fantastiska doft i min näsa.
Att få hans lilla hand upp i ansiktet, för att putta bort mig lite grann.
Att få en liten fot i min mage, för att han ändå ska ha lite kroppskontakt.
Att få vällingflaskan i huvudet då han druckit upp, men inte hunnit somna.
Att få gå runt i lägenheten i tjugo minuter, för att inse att han fortfarande inte lyckats somna.
Att lägga mig ned bredvid honom i sängen och känna hans varma lilla kropp emot min.
Att ännu en gång bli bortputtad, för att sonen blir för varm.
Att ännu en gång få en fot i magen, för att ha lite kroppskontakt.
Att känna hur hans andning äntligen blir lugnare och djupare.
Att han börjar veva runt i sängen, medans man själv knappt vågar andas av rädsla för att väcka den lilla ängeln.
Att man slutligen ligger och balanserar på kanten av sängen, men man är tacksam över att man i alla fall får sova kvar i sin egen säng.

Det är så underbart mysigt att natta sitt älskade lilla barn.

Published in: on november 29, 2009 at 9:25 e m  Comments (14)  

Karriärbyte?

Lite då och då anordnar Bobben vakaftnar, för sina nära och kära.

Hittills har jag, som den gode mor jag är, deltagit på alla hans små sammankomster, men nu börjar jag faktiskt tröttna.

Grejen är nämligen den att Bobben inte är någon Micael Bindefeld direkt. Om sanningen ska fram så måste jag erkänna att han är en direkt usel festfixare. Ja, urusel är nog det korrekta ordet.

För det första:
Vare sig mat eller dryck serveras under kvällen.
Fine, det är väl inte ett måste att bjuda på vare sig mat eller dryck. Man kan ju faktiskt ställa till med ett knytkalas, vilket kan vara precis lika roligt och mysigt. Här missar dock Bobben en mycket väsentlig del; inte en enda gång har han informerat sina gäster om att det är knytkalas, vilket leder till hungriga och oerhört nyktra gäster.

För det andra:
Om man kommer till en fest, så kanske man inte förväntar sig att få stå för underhållningen.
Även här brister det i Bobbens komunikation till sina gäster. Bobben har absolut inga problem med att låta sina gäster (läs: sin gäst, die mutter) se till att han har det roligt under kvällen. Visst, det kan ju vara ett roligt inslag i festen att låta sina gäster hitta på någon rolig lek eller sjunga en sång under kvällen, men även i detta fall vill man som gäst ha fått en chans att förbereda sig.

För det tredje:
En inbjudan är ju alltid roligt att få.
Det skiter Bobben högaktningsfullt i. Man ska vara jä*ligt tacksam över att man får komma på hans fester överhuvudtaget. Att man som gäst inte har en aning om att man kommer befinna sig på partaj några timmar senare, ser inte Bobben som sitt problem.

För det fjärde:
Teletubbies är ingen stämningshöjare. Inte första gången. Inte andra gången. Och framför allt inte tredje gången på raken!

För det femte:
Håller man i en fest så kanske man kan fösöka hålla ut liiiite längre än två timmar efter feststart. Skulle man ändå bli knastrött, så känns det inte helt okej att låta gästerna bära runt på en tills man somnat.

Bobben är ett geni inom oerhört många områden, men fixa fester det kan han ta mig fasen inte!

Published in: on november 29, 2009 at 3:47 e m  Comments (13)  

En Adventsgåva

Ove och jag vill ta tillfället i akt att tacka våran underara son, som så osjälviskt har delat med sig av sitt förkylnings- och febervirus.

Tack, älskade Bobben!

Och till skitungen, som smittade ner Bobben i från första början, vill jag bara säga:
Be afraid, be very afraid! You can run, but you can´t hide.
MOAHAHAHAHA!

Published in: on november 29, 2009 at 1:34 e m  Comments (2)  

Lite kill på ryggraden

Att min son är ett geni råder det ingen tvekan om. Redan vid ett års ålder designade han trosskydd och vid sjutton månader hade han lärt sig flytande arabiska.

Nu har han gett sig in på nästa stora projekt – forskning.
Bobben har nämligen, helt på egen hand, utvecklat ett nytt sätt att utöva titthålskirurgi på.

Det är både ett billigare och lättare alternativ till den ”gamla metoden”, då man inte längre behöver använda sig av några instrument.
Det enda som krävs är ett litet knubbigt finger, med en liten sylvass nagel på.
Nageln förs in i patientens navel där den skrapas fram och tillbaka mot huden. Detta sker samtidigt som man med ljus röst säger ”dididililidididid”, vilket jag tror är läkarspråk (självklart latin (om det inte är arabiska)) och betyder på ett ungefär ”nu ska mjälten ut!”
Det hela sker utan någon som helst smärtstillande och hela proceduren är över på tjugo minuter.

Stolt som jag är ställer jag mer än gärna upp som försökskanin, för det är ju så som det gamla uttrycket säger:
Är sonen ett geni, får man lida pin!

Published in: on november 26, 2009 at 9:19 e m  Comments (12)  

Fasching sänder en hälsning

Alla ni som följt Faschings blogg vet att han har rest iväg till världens ände. Detta innebär inte bara dålig uppkoppling på internet utan också en övervägande risk för svår rännsketa.

Idag kom så en hälsning från Fasching där han berättar att magen har haft sina bättre dagar, men att han har funnit en utmärkt lösning på problemet…

Fasching Fixar Forsbajs

Så vi fortsätter att önska Fasching lycka till i sitt arbete och hoppas att han snart ska vara torr igen!

Ps. Bobben rekommenderar Pampers Ds.

Published in: on november 24, 2009 at 9:10 f m  Comments (8)  

Bob – den lilla araben?

Min lilla son har börjat prata.

Han pratar och pratar.
Han pekar och visar.
Han gestikulerar och domderar.
Han skrattar och han skäller.
Han ser mig i ögonen och förklarar saker jag bör förstå.
Han håller långa allvarliga samtal, och jag förstår på hans ansiktsuttryck att det är viktigt att jag lyssnar.
Och jag lyssnar.

Jag lyssnar och lyssnar…

men jag förstår asolut ingenting av vad han säger.

Vad f*n vill han?

Han är som en liten pytte arab som flyttat in i vårat hem. På ett helt främmande språk (vi tror att det kan vara arabiska)försöker han göra sig förstådd, men jag och Ove står där som två puckon och fattar inte ett jota av vad vår son försöker säga oss.

Man hade lätt kunnat avfärda detta och säga att Bobben, han är en liten kille som är totalt skitkass i svenska.
Men inte vi. Vi ser ett litet språkgeni. En liten sjuttonmånaders pojke som kan arabiska (troligtvis).

Slå det ni, om ni kan!

Published in: on november 23, 2009 at 7:45 e m  Comments (12)  

Hemma hos

Till alla som planerat besök hos The Bryhnjas inom kort:

Ser ni en fläck som ser ut som bajs, så är det antagligen det…

Published in: on november 22, 2009 at 2:10 e m  Comments (10)  

Sökord of the day

Dagens sökord är…

BAJSNÖDIG PÅ BAKFYLLAN?

Eftersom jag har det färskt i minnet (söndags närmare bestämt), så kan jag meddela att det är man.
Är man bakfull, så tillkommer även en känsla av bajsnödighet.
Man är bajsnödig och man är det rejält.

Så var det med det!
Några frågor på det?

Published in: on november 20, 2009 at 7:38 f m  Comments (4)  

One down…

Jaha ja, så var inskolningen på dagis klar, så jag tänkte att jag skulle uppdatera läget lite:

Idag: Bobben gick sin första ”riktiga” dagisdag.
I morgon: VAB

Nu har vi bara influensan, röda hund, vattkoppor, löss, ännu fler förkylningar, fotvårtor, svinkoppor, ögoninflammationer, öroninflammationer, halsfluss, lunginflammationer, falsk krupp, kikhosta, vinterkräksjukan och ytterliggare några förkylningar kvar…

Published in: on november 19, 2009 at 6:13 e m  Comments (8)