Dagens ros (luktar inte alltid liljenkonvalj)

Arbetsdagen var slut.
Jag satte mig på tåget, som skulle ta mig hem.

Plötsligt drabbas jag av en outhärdlig hunger.
Hela min arma lilla pojkkropp bokstavligen skriker ut sin hunger i den lilla tågvagnen.
Jag känner hur mina händer och ben börjar skaka, och i mitt stilla sinne börjar jag nu klura på en plan över hur jag i hela hel*etet ska lyckas ta mig den sista biten i från tåget och hem.

Då kommer det på en liten, liten, liten tant i sina bästa år (jag skulle gissa på 200+).
Hon hasar sig fram i vagnen och slår sig, inte helt otippat, ned bredvid mig.

Där sitter vi sedan i några stationer, hon och jag, tätt intill varandra utan att säga ett ljud.

Men så plötsligt kommer det ändå ett litet ljud ut ur kvinnans kropp. Det knappt hörbart men för den skull inte omärkbart, ty det lilla knappt märkbara ljudet kom tillsammans med en ack så märkbar odör.

Den lilla, lilla, lilla damen hade släppt en riktigt sur fis (se sittande).

Hela vagnen fylldes av den fruktansvärda stanken.

Jag är ingen läkare, men den lilla, lilla, lilla tanten måste ha varit rutten inuti, för något så fruktansvärt kan ingen frisk tjocktarm producera.
Tro mig.

Så snart mitt tåg stannat vid min station kastade jag mig ut genom dörrarna och drog ett djupt andetag. Jag tror aldrig att jag varit så lycklig över frisk luft tidigare.

Då slog det mig, jag var inte hungrig längre!
Jag mådde sjukt jä*la illa, men jag var inte hungrig!

Den lilla, lilla surfisande damen hade hjälpt mig med mitt problem.
Jag var inte ett dugg sugen på att inta någon som helst typ av föda.

Efter att, bara några minuter tidigare, suttit och svurit över den lilla fistanten kände jag nu bara en stor tacksamhet, då jag traskade hem till min kära familj.

Tack, lilla, lilla tanten med de sura, sura fisarna! Utan dig hade jag kanske aldrig kommit hem igen.

Annonser
Published in: on januari 7, 2010 at 1:57 e m  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2010/01/07/dagens-ros-luktar-inte-alltid-liljenkonvalj/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Är det därför dom kallas surtanter?

    • En del går även under namnet ”skitkärringar”

  2. Jag behöver träffa en massa sådana tanter!

    När jag, halvnaken, gick förbi en helkroppsspegel på vårt hotellrum i London höll jag på att dö. Vilket fläskberg jag förvandlats till!
    Nu jävlar behöver jag deffa.

    • Sätt dig på närmsta pendeltåg, så ska du se att det snart kommer förbi en lites surtant och lättar på trycket.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s