Boven i dramat

I natt vaknade jag av att en kall hand lades över mitt ansikte. Eller lades och lades, den kom som en fet smäll rätt över min mun och näsa.
Mitt blod frös till is och adrenalinet pumpade, jag var livrädd.
Jag kvävde ett högt skrik och kände hur tårarna började bränna under mina ögonlock.

Tankarna rusade igenom mitt huvud. Jag är inte redo att dö än! Var är Bobben? Var är Ove? Hur tog sig inkräktaren in? Var är inkräktaren?

I cirka fem evighetslånga sekunder var jag övertygad om att min sista stund var kommen, tills jag upptäckte att det var min egna bortdomnade hand som låg på mitt ansikte.
Tydligen hade jag somnat på armen och på så sätt stoppat nerv- och blodflödet ut i handen. När jag sedan vände mig om fladdrade den bortdomnade handen i en båge över mitt huvud och rätt ner i ansiktet på mig.

Jag hade alltså på egen hand (höhö) orsakat en katastrof i min pyjamas.

Nu ligger jag här i soffan, fortfarande med en puls på 3026 slag i minuten, men med rena underkläder och inser att jag nog aldrig kommer somna igen.

Annonser
Published in: on november 9, 2009 at 2:28 e m  Comments (10)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2009/11/09/boven-i-dramat/trackback/

RSS feed for comments on this post.

10 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jo när dom gör stamrenovering här kommer vi sätta in ett badkar

    • Det är en riktig hit! Nu kommer ni nog inte få göra annat än att ada Neo hela dagarna! 😉

  2. Tänd en lampa och ta Bobben med dig nästa gång mörkret faller så ska du se att det går bra.

    • Du menar obben aka ”the väderkvarn”. Han är inte direkt känd för sin lugna sovteknik. Är rädd för att jag måste klara det här på egen hand… men jag ska klara det, jag ska klara det, jag ska klara det!

  3. Usch jag _hatar_ när sånt händer. Varje gång! *nickar*

    • Ja, fy fasen vilken skräck. Du har alltså gått igenom samma sak. Skönt att höra. Är det okej om jag ringer dig, när det händer nästa gång?

      • Det är helt okej. Vi kan ha terapisamtal med varandra. *nickar*

    • Tack! Då lär vi nog höras snart… 🙂

  4. Nä, inte förrns ens kroppsdelar hamnar i fejjan fattar man hur tunga de är. HORRIFIC!!

    • Nej,jag får nog vara tacksam över att jag inte fick en blåtira eller ett knäckt näsben.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s