Rätt in i kaklet (alt. Jag mötte Jesus)

Jag har tidigare berättat om mitt stora problem med att förstå människor som börjar på backhoppning. Hur man kan tycka att det är en bra idé att kasta sig ut för en backe i 3000km/timmen, kommer jag aldrig någonsin att förstå.

Men denna idrott är inte den enda som jag tycker är helt vansinnig. Nej, det finns nämligen en hel uppsjö av galna sporter där ute, och inte nog med det för till dessa idrotter tillkommer nämligen ännu fler helt absurt galna utövare.

Här är sporterna jag aldrig komer att förstå mig på (och är inte intresserad av att göra det heller):

5. Simhoppare.
Utövaren, iförd en minimal kroppstrumpa, kastar sig ut från en trampolin flera hundra meter upp i luften, snurrar och voltar några varv under luftfärden för att slutligen landa med huvudet före i en bassäng.
Det finns endast tre slutalternativ i denna sport, antingen så landar man utan det minsta lilla plask, med en perfekt sträckt kropp i det varma vattnet. Eller så landar man på magen, om man inte har sådan sjuk otur och lyckas missa bassängen helt. I de båda senare alternativen dör man.

4. Handbollsmålvakt.
Spelaren, iförd en lite luftigare modell av en tvådelad kroppsstrumpa (även kallad mysdress), försöker fånga en hård läderboll som kastas mot målet i tretusen kilometer i timmen.
Det finns endast två slutalternativ i denna sport, antingen så fångar man bollen, bryter alla fingrar, men avslutar matchen som en oerhört lycklig människa, eller så kastar man sig i ena målstolpen och dör.

3. Bandymålvakt.
Spelaren, iförd varma kläder, skridskor och ett par vantar, står i ett mål med måtten: 8 * 12 meter. Där ska han alltså fånga en liten, liten, stenhård orange boll med sina bara händer.
Det finns endast två slutalternativ i denna sport, antingen avslutar man matchen med brutna fingrar men som en oerhört lycklig människa, eller så får man den stenhårda bollen mellan ögonen och dör.

2. Höjdhopp.
Hopparna, iförda kroppstrumpa, springer i 80 kilometer i timmen med en 15 meter lång stav i famnen. Då de kommit fram till ett stort H av pinnar, med en madrass liggandes bakom, kastar de sig upp på staven för att ta sig över det stora H:et.
Det finns endast tre slutalternativ i denna sport, antingen svingar sig höjdhopparen elegant över H:et och landar på madrassen som en oerhört lycklig människa. Har man riktig otur kan staven gå av och man spetsas, eller så missar man madrassen och landar bredvid. I de båda senare alternativen dör man.

1. Velodromcykling.
Cyklisterna, iförda kroppsstrumpa och en liten hjälm, svischar fram i två miljoner kilometer i timmen på en cykel utan bromsar. Banan är oval och lutar lite.
Det finns endast två slutalternativ i denna sport, antingen cyklar man runt banan trettiofem gånger och kommer i mål som en oerhört lycklig människa, eller så ramlar man på cykeln och dör.

Annonser
Published in: on november 2, 2009 at 9:08 e m  Comments (14)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2009/11/02/ratt-in-i-kaklet-alt-jag-motte-jesus/trackback/

RSS feed for comments on this post.

14 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jag aktar mej generellt för sport.

    • Samma här! Jag tror att motionerande är rätt överreklamerat. Själv satsar jag stenhårt på att vila mig i form.

      • Samma här!

    • Härligt, då håller vi ihop!

  2. Det bäste med det där klippet var musiken 🙂

    • Bäste?? Vad fan! Har jag blivit gotlänning på riktigt nu?

    • Jag skulle väl aldrig lägga in ett klipp med dålig musik? Skulle aldrig komma på fråga!

      • Nej det bevisade du ju i föregående inlägg Bejrutt!

  3. AJ jävlar! Där for det ett helt lass cyklister! Men med dom brallorna spelar det ingen större roll, eller hur?

    • Tyvärr skyddar inte brallorna så mycket som de kanske ser ut att göra…

  4. Backhoppning började nog definitivt som någon slags självmordsövning tills någon fick nog och sa: HÖPP! Nu gör vi nåt ”bra” av det här! 🙂

    • Antagligen. Synd bara att de inte har kommit längre… 😉

      Välkommen hit!

  5. Men Berit! Du har ju glömt hästhoppning. Där är utgången alltid dödlig. Antingen hoppar hästen över hindret, man ramlar av och dör, eller så glömmer hästen att hoppa och springer rakt in i hindret och man ramlar av och dör.

    • Ja, jädrar! Hur gick det till? JAg får skylla på min höga mentala ålder. 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s