BeeBee, OnOff

Med jämna mellanrum brukar en debatt blossa upp, om huruvida vi ska ompröva körkort eller inte.
Vissa anser att människor över en viss ålder ska behöva ompröva sina, medans andra anser att en omprövning vart 10-15 år vore det optimala.

Dessa förslag vänder jag mig starkt emot!
Skulle något av dessa förslag gå igenom, skulle nämligen mitt eget körkort vara ett minne blott (Fast med det första alternativet skulle jag i alla fall få ha det kvar i några år till).

Jag borde nämligen inte ha fått något körkort överhuvudtaget!
Anledningen är att jag kör som jag lever; det är antingen på eller av som gäller.
Inget av dessa alternativen är att föredra.
Jag skulle med andra ord inte vilja möta mig själv i trafiken (Hur det skulle gå till låter jag vara osagt… fantisera själva)

De dagar jag är på är det högsta volym på stereon som gäller. Jag vevar ner rutan och ”otchar” mig igenom stadens gator, att man kanske behöver höra om utryckningsfordon eventuellt skulle behöva komma fram skiter jag fullständigt i. Är det en bra låt på, så får väl patienten vänta.
Vad då, en låt är väl ändå inte längre än 3-4 minuter, så så väldans lång tid handlar det ju faktiskt inte om!

Mitt tålamod existerar inte överhuvudtaget. Så snart jag satt mig bakom ratten förvandlas jag till den lilla söta flickan i Exorcisten. Jag blir helt satans galen på mina medtraffikanter.
Ingen kör tillräckligt fort.
Ingen parkerar ordentligt.
Folk blinkar för sent innan de ska svänga,
eller så blinkar de alldeles för länge.
Ingen kör vid orange, utan väntar till grönt ljus.

Jag svär och jag gormar, och förbannar alla dårar som måste vara ute och köra precis samtidigt som mig.

Sedan har vi de dagar då jag är av.
Dessa dagar är det ballader på stereon som gäller. Riktigt lugna och härliga bitar, som man nästan kan somna till.
Jag kör lugnt och harmoniskt, men för den skull absolut inte långsamt… jag ligger ju trots allt först i alla bilköer!

Efter ett bra tag kommer jag trots allt fram till mitt mål, oftast garageuppfarten.
Då brukar den stora frågan slå mig:
Hur fasen kom jag hit?

Jag har alltså kört runt med tankarna på helt annat håll, och ändå på något sätt lyckats ta mig hem. Jag har ingen aning om hur det hela har gått till, men där står jag i alla fall på parkeringen.
Ibland blir jag tvungen att gå ur bilen, för att kolla så att det inte sitter fast någon liten tant där framme i grillen.
Med tanke på att jag inte ens varit medveten om hur jag kommit hem, så vore det ju inte så konstigt om en eller annan stackars cyklist kommit i vägen under min långsamma vansinnesfärd, genom stadens gator.
Det gör det dock oftast inte!

Så nu håller jag alltså tummarna för att det ska dröja ett tag, innan nästa körkortsdebatt ska blossa upp igen.

Men fram tills dess…

… håll er inne då BeeBee är ute, vare sig hon är eller av.

Annonser
Published in: on oktober 12, 2009 at 9:32 e m  Comments (2)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2009/10/12/beebee-onoff/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. …då är vi två.

    • Skönt att höra att man inte är ensam, då det viner i körkorrtsknutarna!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: