Berit går på djupet

Det finns kvällar då Bobben somnar tidigt och sover hela natten. De förekommer, men väldigt sällan.

Sedan finns det kvällar då Bobben somnar, men sedan vaknar av diverse anledningar och har svårt att somna om. De kvällarna förekommer destå oftare.
Då dessa kvällar inträffar brukar jag ta upp honom och sedan gå runt och vagga honom till sömns i min famn. Denna procedur kan gå supersnabbt (händer väldigt sällan) eller så kan det ta lite längre tid (händer destå oftare).

I går kväll hade vi en vanka-runt-och-vagga-den-lille-sonen-till-sömns-kväll. Jag gick runt där och tänkte, och det tog inte lång tid innan de lite djupare tankarna började komma upp. Tankar så som; vad är meningen med livet? Finns det ett liv efter detta? Vad ska vi ha till middag i morgon?

Av någon anledning fastnade jag, som så många gånger förr, för den stora frågan ”Finns det ett liv efter detta?”.

Det som jag klurade på, var hur hela processen går till; vad är det som gör att någon blir en flodhäst, medans någon annan blir Lasse Berghagen?

Jag kom fram till att det hela antagligen grundar sig på något slags belöningssystem, ju bättre man har skött sig i livet destå större är chansen att man får bli det man önskar i nästa liv.
Inga konstigheter…

Men så kom jag plötsligt att tänka på alla dessa människor, som alltid uttrycker sig lite luddigt.
Ni vet de där som på frågan ”Hur mår du?”, alltid svarar ”Jo tack, huvudet upp och fötterna ner” eller ”Jo tack, man mår som man förtjänar!”.
Man får ett svar, men man har ingen aning om vad det egentligen betyder.

Hur går det för dem då de kommer upp till ”the Big G”? Förstår han deras önskningar eller händer det att det går fel ibland? Händer det att de står där och rabblar upp sina önskemål inför sin återfödelse, och ”The Big G” missförstår önskningarna totalt?

Kanske kommer det upp någon otydlig nydöd. Han har skött sig exemplariskt under hela sitt liv. Aldrig har han druckit en droppe alkohol. Aldrig har han svurit. Han är till och med oskuld, den dagen han blev överkörd av en buss.
Han lägger fram sina önskningar till ”The Big G”:
– Han önskar sig ett fritt liv, där han själv kan bestämma över sina tider.
– Helst vill han ha lugn och ro och inte så mycket människor omkring sig.
-Han vill inte behöva ta så mycket hänsyn till andra och aldrig behöva oroa sig för pengar.

”The Big G” tar emot och begrundar önskemålen, och till slut tror han sig ha en klar bild av vad den velige nydöde vill ha i sitt kommande liv.

Dagen efter vaknar den velige rackaren och känner sig lycklig och förväntansfull. Han kan knappt vänta på att få uppleva sitt nya liv.

Han försöker se sig omkring, men allt är becksvart. Han stirrar och stirrar och snart efter ett tag ögonen vänja sig vid mörkret.
Han undersöker omgivningen och upptäcker plötsligt att han befinner sig på havets botten, två miljoner kilometer under havsytan, minst!

Han tittar ner på sin kropp och ser bara en grå slemmig massa.

Det är då han inser misstaget, han har glömt att säga till ”The Big G” att han vill fortsätta vara människa.
Alltså har ”The Big G” lagt ihop alla hans önskemål och kommit fram till att det är en Blobfish som antagligen är det perfekta livsalternativet för den otydlige!!!

Snacka om dundertabbe!!!
Inte kan han ångra sig heller. Nej, det är bara att simma runt där nere, i sin ensamhet, i si sådär 200-300 år innan han dör och flyter i land på någon strand någonstans. Har han riktig tur, så kanske det dyker ner någon dykare under hans livstid, men då har han riktig jädra tur!

Snacka om antiklimax!

DJa hörrni, det är sådant jag går och tänker på, om kvällarna då jag nattar Bobben…

…och på vad vi ska ha till middag dagen efter.

Annonser
Published in: on oktober 7, 2009 at 5:24 e m  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2009/10/07/berit-gar-pa-djupet/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Shitt pommfritt va djupt, Bejrut! Låter nästan som något Peter Jöback skulle sagt i en skitdjup dokumentär om hans fattiga, svåra liv med tillhörande vedermödor i New York City.

    Eller förresten… Förlåt för att jag förolämpade dej.

    • Jag vet! Jag är fasen förvånad själv över hur mycket djupness jag besitter. Vänta bara tills vinet åker fram, då ska jag börja dela med mig av min poesi!

  2. Bara en liten fråga, vem har skött sig bäst, den som blir en flodhäst eller den som blir Lasse Berghagen?

    • Det beror nog lite på utgångsläget skulle jag tro. Har man råkat bli en Blobfish, så är man nog överlycklig över att få bli en flodhäst i nästkommande liv (eller Lasse BH, för den delen)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s