Lugn och fin… lugn och fin…

Så var det måndag igen.
Trött och tjurig som få, sätter jag sig på Saltsjöbanan som ska ta mig till jobbet.
Jag tar fram dagens Metro, öppnar tidningen och börjar läsa. Ganska snart börjar livet kännas liiite, liiite lättare.
Utanför fönstret börjar dagen gry och sakta men säkert börjar man vakna till liv.

Tåget stannar till vid en hållplats och en kylig bris sveper in genom vagnen. Jag ryser till lite, drar om mig jackan och fortsätter läsa min medhavda tidning.

Då….

Två miljoner dagisbarn i åldrarna 3-5 myllrar ombord på tåget. Det är stora barn och små barn. Det är mätta barn och smala barn. De är snälla barn och onda barn. Men framför allt är de högljudda och irriterande barn, och de befinner sig precis överallt samtidigt!

Med sig har de tre fröknar, precis lika högljudda och irriterande.
De skriker åt barnen att sätta sig ned och prata med ”små bokstäver”.

Alla barnen rusar runt, likt havet stormar, i cirka två minuter innan alla har funnit en plats att sitta på.

Mitt emot mig hamnar en söt liten flicka. Hon är iklädd röd jacka, rosa mössa, rosa vantar, blåa byxor och ett par röda gummistövlar.
Hon är söt som socker.

Den lilla flickan är runt tre år gammal. Hon tar av sig sina fina vantar och sätter sig och tittar ut genom fönstret.

Jag andas ut och tackar min lyckliga stjärna att det var just hon, som hamnade mitt emot mig, den här morgonen.
Då börjar hon snörvla snor. Hon snörvlar och snörvlar, som om det inte fanns någon morgondag, och mellan snörvlingarna hör man ett högt sväljljud ifrån hennes lilla snorsväljande strupe.

Jag känner hur jag blir mer och mer äcklad och irriterad, men påminner mig hela tiden om att hon bara är ett litet barn.

Det är då den första lilla sparken kommer, en lätt liten nudd på mitt smalben. Jag flyttar försiktigt in mina ben under sätet, för att inte få byxorna totalt nedfäckade av flickans små gummistövlar.
Det draget visar sig vara totalt lönlöst. Sekunden efter träffar hennes sula mitt högra knä.
Jag biter mig i kinden och stirrar rätt ut genom rutan.
Då träffar hennes lilla fot mitt knä ännu en gång.

Jag skruvar lite på mig och börjar se mig runt i vagnen, i hopp om att någon dagisfröken ska upptäcka min prekära situation. Men fröknarna ser mig inte, de har fullt upp med att skrikandes berätta för varandra om hur härlig helgen hade varit.

Här skulle man kanske kunna tycka att jag själv hade kunnat säga till den lilla flickan, att hon skulle sluta sparka mig på mina kycklingben…

…och det kan man ju tycka…

Men istället kramar jag ihop min tidning i mina svettiga händer, och fantiserar om hur jag tar den lilla flickans fina små gummistövlar och drar ner vagnrutan och hivar dem åt hel*ete!
Jag kokar inombords, men utåt är jag lugn som en filbunke.

Plötsligt bryts mina tankar av ett gällt skrikande ljud. Det är en av dagisfröknarna, som nu har upptäckt misshandeln som försiggått under resan. Hon stormar fram till våra platser och skriker pedagogiskt åt flickan, att genast sluta sparka på sina medpassagerare.

Själv tittar jag upp på dagisfröken och säger med min lenaste röst, att det absolut inte gjorde någonting och att jag knappt hade märkt att jag blivit sparkad. Nehej då!

Vid nästkommande hållplats stiger barnen av, och själv satt jag kvar med Sveriges skitigaste byxor och ett konstverk av papier mache fastkramad i mina händer.

Annonser
Published in: on oktober 5, 2009 at 7:21 e m  Comments (16)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2009/10/05/lugn-och-fin-lugn-och-fin/trackback/

RSS feed for comments on this post.

16 kommentarerLämna en kommentar

  1. Typiska måndagar, eller hur.

    • Det slår aldrig fel!

  2. Jag drar den slutsatsen att du inte jobbar med barn…

    • Nej, inte nu längre…

  3. Klockren beskrivning av en dagsigrupp!

    Skulle vara ungar bara, du vet, sina barn andras ungar…

    Men det har inte samma härliga klang, som:

    Det är mätta barn och smala barn. De är snälla barn och onda barn. 🙂

    • Jag har egentligen inget emot dagisbarn, bara de kommer en och en, är tysta och sitter på andra sidan av tåget.

      Självklart hade det varit stor skillnad om det varit Bobbens dagisgrupp, men Bob har ju inte börjat dagis än och därför är läget fortfarande oförändrat.

  4. Tur att jag bor i Norrland och cyklar till jobbet! Året runt, i alla väder. Jag har av flera skäl (Se inlägg ovan bl.a!) valt bort att skaffa egna barn och skulle i din sits förmodligen ha stry…eller nja, men i alla fall fått jävligt svarta ögon. Jag hade definitivt inte haft len tunga, det kan jag säga. Men jag är alltid snäll mot djur! 🙂

    • Jag skulle aldig säga ett ont ord till någon. Ooooo nej! Aldrig! Jag är godheten själv, personligfierad.
      Tror ta mig fasen att jag kommer att bli helgonförklarad ganska snart faktiskt (håll tummarna!)
      Amen!

      • *helgonförklarar* Så – färdigt! *nickar*

    • Morrdraken: Tackar ödmjukast!

  5. Oj oj oj, Berit. Du har mycket kvar att lära. Välkommen hem till oss så ska jag visa dig ett och annat. Det där var ju ingenting. Här hemma är det 2 trotsiga SNORUNGAR som måste töja på gränserna till max. Slutar aldrig lyckligt (bara för mig, inte för dom). Mitt måtto är att ALLTID vinna. Kanske inte så pedagogiskt men har man vinnarskalle så har man 😉

    • Nej, nej! Säg inget! Låt mig få leva i okunskap och naivitet! JAg vill ingenting veta! 🙂

  6. Berit, du är så jävla ond!

    • MOAHAHAHAHA!
      Tack!

  7. *skrattar så jag gråter*
    Så underbart!
    Känner klockrent igen mig även om jag sitter på pendeltåget istället.
    Dessutom hatar jag som där mobilpratarna som prompt ska berätta hela sitt liv för alla!
    Helst när jag vill sova mot fönsterrutan…

    • Och som om det inte vore illa nog, så kommer det alltid på någon jä*el, som absolut måste prova alla signaler på sin mobiltelefon, om och om och om och om och om igen. JAg sliter mitt hår!

      Välkommen hit ska du vara!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s