Det blir aldrig som man tänkt sig!

Då man går ”i väntans tider” har man ofta en bild framför sig, om hur tiden som förälder kommer att te sig.

Man tror sig veta vad barnet ska heta, hur det kommer att vara. Framför allt så tror man sig veta vilken typ av förälder man kommer bli, eller inte bli.

Så snart man fått ett plus på kissestickan, så börjar man se hur andra föräldrar beter sig med sina barn.
Förtvivlat skakar man på huvudet och tänker att ”så skulle aldrig mitt barn få göra” eller ”det där skulle mitt barn aldrig få äta”.

Så kommer då det lilla barnet, och i samma sekund det tittar ut så börjar alla de uppfattningar man haft att gå åt hel*ete.

Exempel:

Innan: Mitt barn ska aldrig behöva ha smutsiga kläder.
Nu: Äh, det där är inte så farligt, och det blir ju i alla fall värre när han ska äta. Han får ha det han har på sig, vi ska ju ändå ingenstans.

Innan: Jag ska aldrig gå runt i smutsiga kläder.
Nu: Äh, det där är inte så farligt, och det blir i alla fall värre när Bobben ska äta. Jag har på mig det jag har, vi ska ju ändå ingenstans.

Innan: Mitt barn ska äta näringriktig mat och då helst hemlagat (man vill ju vara säker på att barnet inte får i sig några onödiga tillsatser).
Nu: Nehej, då dög inte barnmaten idag heller. Då blir det till att skiva upp lite korv idag…igen…och igen…och igen…och igen…
Huvudsaken är ju att han får något i sig.

Innan: Fan, vad löjligt att stanna hemma ifrån en fest, bara för att man inte vill störa rutinerna för barnet. Det är väl bara att ta med sig kotten, så kan den ju sova där!
Nu: Nej, tyvärr kan vi inte komma på festen. Vi vill helst inte störa Bobbens läggningsrutiner.
Ta med honom?
Nej, det går bara inte! Han blir så uppstissad och så blir han övertrött och då somnar han aaaaaldrig.
Det blir ju så jobbigt dagen efter…

Innan: Det är så jädra vidrigt när föräldrar ska lukta/kolla om ungen har bajsat, medans man äter. Det skulle jag aldrig göra!
Nu: Ove, tycker inte du att han luktar bajs? Eller är det kanske bara en fis? Eller är det bajs? Kan inte du lukta? (Samtidigt langar man Bobben tvärs över matbordet, så att INGEN runt matbordet ska råka missa detta under, då Bobben eventuellt har bajsat!)

Det blir liksom aldrig som man tänkt sig, men man får väl hoppas att det blir folk av pojken ändå!

Bobben gör egna presenter:

Annonser
Published in: on september 7, 2009 at 8:29 e m  Comments (9)  

The URI to TrackBack this entry is: https://kletskiten.wordpress.com/2009/09/07/det-blir-aldrig-som-man-tankt-sig/trackback/

RSS feed for comments on this post.

9 kommentarerLämna en kommentar

  1. Tagen på bar gärning.

    • Skönt att höra att vi är flera, där ute!

      Tack för att du finns! 😉

  2. Haha, känner igen mig! Och vill lägga till; Jag skulle minsann aldrig låta min unge dregla vitt omkring, och skulle minsann torka av ungen dreglet! Haha, hon dreglar ner mig, lägenheten, sig själv, allt, och jag bara ser på och menar att ”Ja, det kommer ju ändå bara mer så varför hålla efter…” haha.

    • Här har vi precis gått igenom en förkylningsperiod…
      Aldrig att jag skulle låta mitt barn krypa runt snorigt!!! Aldrig! Så jädra äckligt!
      Joråsåattdee…

  3. Det blir folk av dom, tro det eller ej.

    • Ja, med de här förutsättningarna får han det inte lätt, stackarn.

  4. Men exakt! Man har bilden klar, ser precis ALLTING tydligt framför sig. Så därför bestämde jag mig för att inte sätta barn till världen. Jag får ha godispåsen ifred och slipper bli kallad ”jävla morsan”. Egoism? Nejdå, ren omtanke och djup respekt för liv. Dessutom tycker jag inte att Barbro Badboll är ett passande namn på en läckerbit! 😉

  5. Haha, och jag som fick en kräkunge trodde aldrig innan att jag skulle tycka det var heeelt ok att gå ut med lite spya på axeln (och på ärmen och på..), vaddååå det var ju bara lite. Man får en ny definition på ”tillräckligt ren för att vistas bland folk” helt enkelt.

    • Haha! Mitt lågvattenmärke var när jag, helt sereiöst,började fundera på om det verkligen var nödvändigt att bädda nytt i vår säng, då Bobbens bajsblöja läckt ut lite mjölkbajs på lakanet.

      Då blev jag tvungen att klappa till mig själv och vakna upp ur äckelbubblan.

      Hade jag inte vaknat upp där, så vet jag inte var det hade kunnat sluta…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s