Jag sitter med Bobben i knät och sjunger så vackert och pedagogiskt jag någonsin kan:
Jag: – Mors lilla Olle i skogen gick. Rosor på kinden och solsken i blick. Läpparna små utav bär…
Bobben: – Snipp, snapp snut, så var sagan slut!
Det kommer att ta ett bra tag innan jag sjunger för den lille pojken igen, det ska han ha klart för sig!
det är svårt att kommentera detta med nåt annat än… LJUVLIGA UNGE!
Rättelse: Ljuvliga skitunge, ska det vara!
Oh du är här! Du är här! Och jag är lite sen med att märka det.
När han en dag som vuxen beklagar sig över att han fick höra så lite ljuvlig sång när han var liten kommer du att kunna klämma till med ett “Ja, men du får faktiskt skylla dig själv!” och då Bärit, då kommer Bobben att ångra sig! *nickar*
(*viskar* Jag håller med jånna, ljuvliga barn!)
Bättre sent än aldrig, som jag så ofta brukar säga
Ja, ur min mun kommer det inte komma en enda ton till! så det så! MOAHAHAHAHA!
STACKARS BARN!!!
Haha! Så roliga dom e, dom små liven!
/Fanny “guckelis” på FL
Underbart!!!! Jag snor denna! Rakt av!!